Fack-fest igår
Igår hade vi sovmorgon, J och jag. Vaknade flera gånger, men jag gick inte upp förrän vid tio-tiden och gick då raka vägen till soffan och tv:n. Sedan satt vi där i flera timmar och sträcktittade på inspelade Lost-avsnitt. Gud vad skönt det var att bara slappa lite.
Vid två-tiden fick vi tummen ur och åkte iväg till gymmet. Åh, herregud vad segt det gick, blev jättetrött jättefort, men jag kämpade på ändå. Läste någonstans att om man vet med sig att man kommer äta onyttigt så är det bra att utföra någon typ av fysiskt aktivitet innan. För då förbränner kroppen lättare fett och så. Jag vet inte om det stämmer men det känns bättre att ha tränat innan man äter onyttiga saker på t.ex. ett kalas.
Gjorde mig iordning och tog bussen till Redbergsplatsen för att möta upp några arbetskompisar och sedan dra vidare till Valand. Några gånger varje år anordnar fackorganisationen på fabriken en kväll ute med lite god mat och dryck och i år skulle vi vara på Valand. Jag har varit där en gång innan på "fack-fest" men det var ett tag sedan, då var jag mer blyg än socialt rädd =) allvarligt alltså, det måste vara något fel på mig! För direkt när jag såg klungan med alla människor utanför Valand, folk som jag träffar nästan varje dag på jobbet, så blev jag otroligt nervös, kände mig osäker och började må dåligt...jag fick typ lite ångest och undrade vad jag hade gett mig in på!? Tur att Anette, Peter och Radmila var med! Aldrig att jag hade gått dit ensam! Glöm det!
Så när vi hade hängt av oss jackorna i garderoben, fick man en välkomstdrink och så skulle alla mingla. Vad ska det vara bra för? Det gör mig bara mer nervös och det känns som att alla granskar en från topp till tå. Jag var inte supernöjd med vad jag hade på mig heller och det var lite konstigt, för jag bar samma klänning på J:s syrras 20-års kalas och då kände jag mig jättefin...javisst min mage är inte platt, det ser ut som att jag har en "graviditetsbula" och jag brukar kalla min mage för bullmage...haha...därför var jag lite rädd att folk skulle börja sprida rykten om att jag var gravid, igen.
Det hände mig nämligen förra året! Vi var hemma under hela semestern då och jag var deprimerad för det och tröståt lite, gick upp några kilon och direkt spred sig ryktet om att jag var gravid...skitkul! Det var inte så lätt att få folk att fatta att det inte var sant och samtidigt otroligt sårande eftersom det bekräftade mina tankar om mig själv och min kropp som jag inte är nöjd med...självkänslan fick sig en rejäl törn kan jag säga och självförtroendet har aldrig varit så lågt som det var just då.
Men detta fattar inte folk, vissa kan vara så otroligt okänsliga. Som när till exempel en asiatiskt kvinna på kanalen bredvid frågade mig för kanske två år sedan, i omklädesrummet, om jag hade blivit tjock. Språksvårigheter, missförstånd eller vad det nu var...men det sårade mig rejält ändå, för jag tycker inte att man säger så till folk även om de har gått upp i vikt eller gått ner i vikt. Man vet ju aldrig hur personen mår inombords, som i mitt fall då jag mår otroligt dåligt när det gäller min kropp. Näe, man säger inte så! Det hör till uppfostran och hyfs att inte utrycka sig så klumpigt. För man kan ju aldrig veta vad personen går igenom så därför måste man tänka på vad man säger.
Tillbaks till Valand och min osäkerhet på valet av kläder. Det kändes som att magen putade ut otroligt mycket och detta gjorde mig lite ledsen, framförallt osäker på vad folk tänker när de ser mig i denna klänningen med min bullmage. Jag som jobbar så hårt för att bli av med mina extra kilon på magen och har märkt att det har blivit skillnad...jag har blivit smalare runt midja, överkroppen, låren och rumpan...jag tycker till och med att arbetsbyxorna sitter lite lösare än de gjorde förrut...men jag är långt ifrån nöjd och framförallt med magen. Så när jag ser mig själv i spegeln och ser "lilla teskedsgumman" där istället för en smal och smärt tjej, då blir jag osäker på mig själv och börjar må dåligt.
Tur att alkohol kan ändra på det...det låter kanske sorgligt att det är så, men det är sant! Jag dricker inte varje helg som de flesta i min ålder gör och detta gör att jag inte tål alkohol lika bra. Drack nästan tre glas vin, lite cider och en drink från baren och det var bra för mig. Jag säger inte att jag var packad, för jag kunde gå rakt och prata tydligt, men jag var definitivt påverkad. Fast det gjorde inget. Jag hade askul!!! Det var så längesen jag dansade och det var verkligen skitkul! Jag önskar att mitt självförstroende/självkänsla är lika bra som det var igår när jag var påverkad och släppte loss på dansgolvet. Har aldrig haft problem att dansa, med eller utan alkohol, men igår var det som en sten släppte och jag kände ingenting förutom glädje. Idag har jag lite dåligt samvete för att det krävs alkohol för att jag skall kunna vara mig själv....eller vara vad ska man säga..........lycklig är ett bra ord! Men vad fan, jag bryr mig inte. Det är ju inte så att jag sitter hemma med flaskan varje kväll. Det var en utekväll och senast jag gjorde samma sak var för typ två månader sedan. Så bort med skammen och fram med glädjen igen. Jag kan nog leva på denna kvällen i en månad typ, för så kul var det igår =) =) =) Tack till alla som gjorde mig så glad igår!!!! Ni har förgyllt och räddat mina kommande dagar =) Tack till Hanna, Malin, Marie som rockade dansgolvet med mig =)
Jag kommer ihåg allt som hände igår förutom vad klockan var när vi gick hem...hahaha...så packad, var jag inte, men det var nog många från jobbet som fick sig en chock när de såg tysta Carro skaka rumpan och skutta runt på dansgolvet....HAHAHA...jag ska nog möta dem på jobbet med ett leende nästa gång vi ses...för jag skämde nog ut mig en del....men det var SÅ KUL!!!
Maten var föresten inte så god, men det var det enda som var negativt med igår, så det gör inget. Jag har nog ändrat mig och skall försöka hänga med på fler utegångar med facket...jag betalade ju ingenting igår. Maten kostade 50 kr, men resten blev jag bjuden på...till och med pappsen bjöd mig på en drink =)
Idag var jag lite bakis, så vi slappade fram till tolv, ett...sträcktittade på South Park och J tänker inte låta sina barn/våra barn titta på den serien...haha...de är ju för roliga Kyle, Stan, Cartman och Butters =)
Orkade inte gå till gymmet som jag hade bestämt, så vi gick ut och gick i 2 timmar istället. Skönt att komma ut i friska luften när hjärnan känns som en mosad tomat =9
Imorgon vill jag ha solsken, blå himmel och minst 25 grader. Ska åka hem till mamma och pappa och det skulle vara skönt att sitta i solen lite...kanske bättra på solbrännan, som jag fick förra gången när det var varmt och soligt och som knappt existerar längre....känner mig som en blekfis! Lite avundsjuk på syrran som är på Cypern nu och två veckor framöver...men det är mindre än en månad kvar tills jag får komma till solen =)
