Slut på den sköna helgen
Livet leker inte bara för att man är barn...hahaha...den frasen har fastnat i mitt lilla huvve...kommer själklart från en tv-reklam. Vart annars snappar vi upp såna dumma saker. Reklamerna kan åstadkomma mycket o en del lyckas nästla sig in i våra sinnen.
Men livet e inte alltid underbart och enkelt. För tillfället kämpar jag med värsta hormon och humörsvängningar p.g.a. den speciella tiden i månaden, den psykiska påfrestning som blir när man bor så här trångt som jag bor och mina skuldkänslor över att jag inte har utfört någon som helst träning under de ca 2 senaste veckorna.
Det känns som att jag är på väg in i en svacka igen och jag vill inte vara så ledsen och jag vill inte gå upp de kilon som jag har lyckats med att få bort!!! Dessutom så har jag skuldkänslor över att jag känner så här, för jag borde vara glad över att det gick så bra som det gick och att vi inte skadade oss i branden osv. Sen så har ju mamma och pappa hjälp mig här hemma: lagat mat, diskat, städat, satt upp en taklampa mm. Och jag är jättetacksam för det...Absolut! Men jag kan ändå inte låta bli att tycka att detta är jättejobbigt...men tiden går fort, eller hur!? Snart är allt som vanligt igen...hoppas jag.
Man kan säga att jag har känt så här under hela veckan och det har inte gått så bra på jobbet...jag har inte haft någon speciell motivation direkt och en del tycker nog att jag har latat mig...visst, då har jag väl det då. Men jag kommer igen, för på tidig veckan har jag hur mycket som helst att göra och inte ligger jag på latsidan då inte!!! Så om nån öppnar sin käft, se upp säger jag bara! Jag är på hugget och jag vet vad ni gör eller inte gör på jobbet oxå!
Men nu efter en underbar helg, för mig själv då päronen åkte iväg till en av pappas jaktkompisar, med solsken och mys så har jag hämtat ny energi och ska nog klara mig igenom detta med. Nästa vecka ska de börja röjja undan alla förstörda saker i affären, bara två veckor efter att branden ägde rum...gud så långsamt det går! Men men, det händer ju saker nu i alla fall...skönt =)
Nu är det dags att gå o nanna...men först måste jag fixa lite inför imon...natti natti
Men livet e inte alltid underbart och enkelt. För tillfället kämpar jag med värsta hormon och humörsvängningar p.g.a. den speciella tiden i månaden, den psykiska påfrestning som blir när man bor så här trångt som jag bor och mina skuldkänslor över att jag inte har utfört någon som helst träning under de ca 2 senaste veckorna.
Det känns som att jag är på väg in i en svacka igen och jag vill inte vara så ledsen och jag vill inte gå upp de kilon som jag har lyckats med att få bort!!! Dessutom så har jag skuldkänslor över att jag känner så här, för jag borde vara glad över att det gick så bra som det gick och att vi inte skadade oss i branden osv. Sen så har ju mamma och pappa hjälp mig här hemma: lagat mat, diskat, städat, satt upp en taklampa mm. Och jag är jättetacksam för det...Absolut! Men jag kan ändå inte låta bli att tycka att detta är jättejobbigt...men tiden går fort, eller hur!? Snart är allt som vanligt igen...hoppas jag.
Man kan säga att jag har känt så här under hela veckan och det har inte gått så bra på jobbet...jag har inte haft någon speciell motivation direkt och en del tycker nog att jag har latat mig...visst, då har jag väl det då. Men jag kommer igen, för på tidig veckan har jag hur mycket som helst att göra och inte ligger jag på latsidan då inte!!! Så om nån öppnar sin käft, se upp säger jag bara! Jag är på hugget och jag vet vad ni gör eller inte gör på jobbet oxå!
Men nu efter en underbar helg, för mig själv då päronen åkte iväg till en av pappas jaktkompisar, med solsken och mys så har jag hämtat ny energi och ska nog klara mig igenom detta med. Nästa vecka ska de börja röjja undan alla förstörda saker i affären, bara två veckor efter att branden ägde rum...gud så långsamt det går! Men men, det händer ju saker nu i alla fall...skönt =)
Nu är det dags att gå o nanna...men först måste jag fixa lite inför imon...natti natti
Kommentarer
Trackback
